Till minne av världens bästa tjockiskatt
Kan inte fatta det riktigt. Sen jag var 9, alltså i 11 år har du varit en så stor del i mitt liv. Men nu över en kväll så är du bara... inte här längre. Har haft släktingar som gått bort, som jag inte fällt en tår för... men för dig så har fan gråtit så att man kan driva ett helt jävla vattenkraftvärk. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Du har ju alltid varit där. Från första dagen då jag fick dig och din syster, som för övrig har blivit en riktigt bitch. Kommer ihåg hur ni låg ihoprullade i korgen under symaskinsbordet tillsammans. Smart som jag var, och ville att du skulle sova hos mig, tog korgen och satte den i mitt rum. Systern din ville inte ligga där längre då... Men du kom alltid tillbaka. Natt efter natt. Ibland hoppade du upp på sängen och sov på min mage istället. Hur många nätter, timmar, har du tillbringat där? Kan inte räkna på det. Men jag har njutit av varenda sekund du sovit där. Utom den gången när jag var 12 och du bestämde dig för att lägga dig på mitt aniskte och jag vaknade halvt kvävd.
Kommer du ihåg den gången när Patrik, skulle sova i mitt rum, och du hoppade upp och attackerade hans fötter, som låg precis utanför täcket. Jag gör det i alla fall. Han skrek till och drog in dom, men det stoppade inte dig. Du slängde dig efter... in under täcket, och fortsatte jakten. Gud vad vi skrattade. Gud va söt du är kattskrälle. Hoppas du vet att jag skojade med dig, när jag sa att du var den oförskämaste katten i världen. Men seriöst, jag reste mig ur stolen 5 sekunder.... sen blev den upptagen snabbt som bara den. Men det vet jag att du gör. Du förstod alltid mig... När jag var ledsen kunde du komma tassandes, hoppa upp i knät och bara mysa. Vet inte om du visste när jag var nerstämd, för jag tror inte någon annan visste det. Men du kom alltid vid precis rätt tidpunkt. När jag behövde dig som mest.
Tyvärr så var dessa de enda bilderna jag kunde hitta av dig på datorn. 11 år har jag haft dig, men så få bilder. Lyckligtvis finns det fotografier istället. Speciellt från när du var liten. Gud va söt du var. Min favorittjockiskatt, min första katt, en av mina allra bästa vänner. Du var den bästa första katten en familj någonsin skulle kunna ha, och är det någon som gör narr av dig någon gång utan glimten i ögat så svär jag att jag kommer spöa skiten ur dom. För du skulle aldrig göra det sjävl, du var för snäll. Man kunde nästan behandla dig hur man ville, du gjorde aldrig en fluga förnär. Ok, har faktiskt sätt dig äta upp en eller två. Men du var så go. När som helst på dagen så var det bara att lyfta upp dig och du började spinna på direkten. Jag kanske inte har så mycket bilder, men du kommer aldrig att försvinna ur mitt minne. Min första katt, min favorittjockiskatt, min vän, min hårboll med inbyggd motor, mitt stöd genom hela min uppväxt. Jag kommer aldrig att glöma dig och inga ord kan beskriva hur mycket jag faktiskt älskar och tycker om dig. Farväl... Sylvester... vi ses på andra sidan
Jag tillängar detta inlägget till en av världens bästa katter, och en av mina allra bästa vänner: Sylvester
Vila i frid, jag saknar dig redan.
Kommer du ihåg den gången när Patrik, skulle sova i mitt rum, och du hoppade upp och attackerade hans fötter, som låg precis utanför täcket. Jag gör det i alla fall. Han skrek till och drog in dom, men det stoppade inte dig. Du slängde dig efter... in under täcket, och fortsatte jakten. Gud vad vi skrattade. Gud va söt du är kattskrälle. Hoppas du vet att jag skojade med dig, när jag sa att du var den oförskämaste katten i världen. Men seriöst, jag reste mig ur stolen 5 sekunder.... sen blev den upptagen snabbt som bara den. Men det vet jag att du gör. Du förstod alltid mig... När jag var ledsen kunde du komma tassandes, hoppa upp i knät och bara mysa. Vet inte om du visste när jag var nerstämd, för jag tror inte någon annan visste det. Men du kom alltid vid precis rätt tidpunkt. När jag behövde dig som mest.
Tyvärr så var dessa de enda bilderna jag kunde hitta av dig på datorn. 11 år har jag haft dig, men så få bilder. Lyckligtvis finns det fotografier istället. Speciellt från när du var liten. Gud va söt du var. Min favorittjockiskatt, min första katt, en av mina allra bästa vänner. Du var den bästa första katten en familj någonsin skulle kunna ha, och är det någon som gör narr av dig någon gång utan glimten i ögat så svär jag att jag kommer spöa skiten ur dom. För du skulle aldrig göra det sjävl, du var för snäll. Man kunde nästan behandla dig hur man ville, du gjorde aldrig en fluga förnär. Ok, har faktiskt sätt dig äta upp en eller två. Men du var så go. När som helst på dagen så var det bara att lyfta upp dig och du började spinna på direkten. Jag kanske inte har så mycket bilder, men du kommer aldrig att försvinna ur mitt minne. Min första katt, min favorittjockiskatt, min vän, min hårboll med inbyggd motor, mitt stöd genom hela min uppväxt. Jag kommer aldrig att glöma dig och inga ord kan beskriva hur mycket jag faktiskt älskar och tycker om dig. Farväl... Sylvester... vi ses på andra sidan
Jag tillängar detta inlägget till en av världens bästa katter, och en av mina allra bästa vänner: Sylvester
Vila i frid, jag saknar dig redan.
Kommentarer
Postat av: Erica
</3
Trackback
