Ny form av lidelse

Ja hej då var jag tillbaka igen. I senaste inlägget så skriv jag att jag hade ont som fan i ögonen varje gång jag blinkade men att jag var glad att jag kände mig bättre ändå. Kan ju säga att den känslan inte blev långvarig. Framåt 12-tiden samma natt så började jag hosta som fan, aldrig haft så ont i halsen i hela mitt liv. Febern kom också och frossa, och det bästa av allt var att jag inte kunde åka hem förren kl 6 på morgonen. Det var nog den längsta natten i mitt liv. Men tiden för att åka hem kom till slut. Tyvärr var det ända jag gjorde när jag kom hem var att ligga och hosta var 3:e sekund. Vaknade väl varje kvart av ett hostanfall eller något. Men framåt 11 var det slut på den lyxen. Då fick man inte sova den lilla stunden heller, för efter den hostattacken som kom du, då var det fan på gränsen till att inte kunna andas. Fumlade mig upp och sprang till köket och hostade upp något slemigt skit blandat med blod och sköljde sköljde ner det lilla som jag hade kvar i halsen. Bara detta i sig var enorm lidelse, eller vafan det heter, då det kändes som halsen skulle spricka varje gång som jag svalde. Bestämde mig för att det här får jag fan ta och kolla upp, för som sagt, som jag kände denna morgonen har jag aldrig kännt innan. Men tur i oturen hade man då jag, efter ett ha fått en bomullstopp för 120 kr nerkörd i halsen, fick reda på att det bara var en helt vanligt jävla enorm förkylning. Lyckligtvis behöver man inte känna sig klen läkaren aldrig hade sett halsen svullna upp så mycket av en vanligt förkylning. (Ifall detta är 2MI = "To Much Information" och någon blir äcklad så ber jag om ursäkt men samtidigt så får ni skylla er själva för ni som känner mig IRL vet att jag inte har något problem att inte snacka om sånt här. (Även om det, enligt aftonbladet, är att vara socialt missanpassat när man berättar itima saker om sin kropp) I alla fall så kunde man inte göra något då antibiotika inte hjälper mot virus, utan det var bara att köpa symptonhämmade grejor från apoteket, som alla föresten fungerar skitkast. Bästa medicinen upptäckte jag på söndag förmiddag efter att ha tittat på "så funkar det" på discover att det var glass då programmet hade handlat om detsamma. Åh det var rena himelriket att känna den där lilla isgrejen gida ner i halsen. Irpen lärde man sig också att älska då det tog bort både huvudverken och frorsan. Det är ungefär sånt där mina senaste 4 dagar har bestått av. Just det ja jag har inte kunnat prata överhuvud taget. Kom på för sent att jag skulle spelat in ett ljudklipp men nu har jag faktiskt fått en någolunda röst igen, även om det är långt ifrån lika vacker som den var innan. Ni kan ju istället fråga Lina Almkvist, hon har en fin liten historia efter shocken hon fick när hon ringde och jag lyfte på luren och sa hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0