mannenmille

Då var dagen äntligen kommen. Eller egentligen var det igår, men vi låtsas att jag skriver detta innan 12-slaget. Dagen då jag säger farväl till rälsen på tänderna och tar tillbaka rätten att le. Proceduren var plågsam, motbjudande och smärtsam men det var värt det. Började med att slita ut metalbitarna som satt på framsidan av tänderna, för att senare slipa bort klistret som dom var fastsatta med. Resultatet av detta var en jävla massa knastrande (obehagligt!!!) och "tanddamm" som flög runt i munnen. Mmm gott. Efter detta var det dags för finputs. Rensa tanderna från tandstenen som bildats när man haft rälsen där och putsa med sån där god pastagrej. Nej jag är inte ironisk. Den smakar faktiskt ganska gott. Men att ta bort tandstenen. FY FAAAAN. Hade ju den turen att den mesta satt typ inbäddat i tandkötten, så för att för att få bort det var det bara för "snälla" tandsköterskan Sarah att gå på djupet och börja krafsa. Kort och gott sagt. Det kom myyyycket bloood. Tur man inte har forbi för då hade jag nog svimmat. Aha det var ganske någon senare effekt av det som gjorde att jag kände mig matt när vi köra polskan på flygfältet på eftermiddagen. I alla fall, tbx till tandläkarstolen... bekväma tandläkarstolen. Man skullek kanske skaffa sig en sådan. Nu var vi alla fall klara med det smärtsamma. Nu var det bara avtrycken kvar, med sån där halvorange gegga som man trycker in i munnen och sen sätta fast en ståltråd på baksidan av tänderna där nere. Done! SMILE AWAY!!!

Byebye stålkäft, sista leendet med dig

Ungefär så här kommer Emil se ut till vardags nu
Smile away!!! BIG!!

Den gör det lite svårt att prata rent men det
 har jag ju aldrig kunnat innan så... 1000 gånger skönare än rälsen.

Sen ska jag berätta också att Jag, Jocke och Evve har tagit "sommarens" första dopp. Långasjön. Till flotten och tillbaka vid badplatsen. Fy fan va kallt. Det var fan lite läskigt, kände bara hur man vek man blev halvvägs framme. Men eftersom jag skriver detta så överlevde jag uppenbarligen så oroa er inte. Vi såg också en anka som agerade stalker på en massa andra ankor och som gick till attack när vi skulle sticka. Sånna grejer piffar upp vardagen på ett härligt sätt tycker jag.

Godnatt, ska dejta kudden, som Jocke brukade säga.