Wiiiieee åka ambulans

Denna dagen blev ju inte riiiiiktigt som planerat. Allt började i och för sig som väntat. Bra nyttig frukost med ägg, knäcke, juice och kreatin. Sen bar det iväg mot gymmet med cykel.... och ja det var väl där det började skita sig. Hur långt kom jag? 300 meter kanske. Precis susat ner för hagalundsbacken, aldrig bromsat innan, varför börja nu liksom. Något som jag inte var beredd på var att någon (säkert vägvärket) bestämt sig för att asfaltera gatorna i högadal. Ni vet dom där kanterna som blir när man river bort den gamla assfalten. Riktigt bra grejer för att sätta tvärstopp för cykeln. Ja, det sa bang bom och crash och så dämpade jag fallet med hjälp av sån där grön stolpe som står vid övergångsställena. Har alltid sagt att dom där är till mer besvär än nytta. Någon ny person som åker in i en sån en gång i veckan tror jag fan. Vad som hände sedan är väl lite halvgrumligt, får intervjua Kick om det sen. Kick är då min vikarierande chef på bruket och en av dom som hittade mig när jag låg där jag låg. Skulle kunna upplevas som pinsamt men har han är en sån otrolig go gubbe. Fått berättat för i alla fall att jag svimmade två gånger under den tiden som vi väntade på ambulansen, fast själv kommer jag bara ihåg en gång och då var det att jag stod upp och sen helt plötsligt satt ner på marken. Just det, det var en kvinna också som hade varit ute i rabbatten och hört allting så hon var också vid min sida hela tiden, stort tack till henne. Vad kan jag mer säga? Ett fint litet köttsår blev det på knät, jag vet nu hur fettvävnad ser ut (typ gulorange, nästan som osten som dom har på cheesburgare på Mc Donalds) Tänk på det nästa gång, nu har jag förstört Cheesburgarna för er. Mohaha!

Tror jag satt kanske där i 20 minuter men det känns som att tiden bara flög förbi. I början var lite... hur ska vi säga, icke kontaktbar. Alltså jag hörde vad alla sa, men det var liksom att man tänka: Snällla jag orkar inte svara! Så lite halvt groggy. Sen var synen helt jävla cpig. Tänk er att konstat se som man gör när man ställer sig upp för snabbt, och sen att det blir bara ljusare och ljusare... och sen ja tror jag det var då jag tuppade av, sen vaknade igen och sen började det om igen. Men efter jag vaknat andra gången så blev det bättre, det är också de första orden jag kommer ihåg: Svimmade jag? Då var jag i alla fall så vaken att jag fattade det och det är väl bra. Vet att alla pratade med mig innan men inga citat som jag minns. Och för er som undrar, nej jag fick inget slag i huvudet, och tur det för dåååå hade det nog kunnat skita sig ganska rejält. Kom ihåg det ungar! Använd hjälm. Fan ska limma fast det på mina ungar i framtiden.

Mycket mer hände inte på plats, ambulansen kom och kunde klättra upp på båren själv. Fick träffa läkaren ganska snabbt. Fylla i en blankett om vad som hänt som skulle iväg till vägvärket sen. Hoppas man kanske kan måla de där kanterna gula eller något, så att man ser dom. Då hade det kanske kunnat undivkas. Visst självklar hade man kanske liter för hög hastighet och så, ska inte bara skylla på vägvärket, men det är kanske något att tänka på. Nu var jag altså klarvaken i huvudet igen och kände mig helt ok. Blodtrycket var lågt så antalgien därför som jag tuppade av. Finns en vetenskaplig förklaring som säger att när kroppen tror att man blöder så sänker den blodtrycket för att minska mängden spillt blod. Därför som vissa har fobi och svimmar över det. Såret på knät tvättades, detta var det värsta av dom då, en riktigt jävla pain in the.... knä? Kne heter det ju. Också ont i bröstkorgen men det var ju den som tog emot nästan hela smällen när jag for in i stolpen så det är väl försåligt. Men ingen verkar brutet, det är bara att vänta och läka. Som ni ser är jag väldigt glad över tur i oturen. Ett litet orosmoln över det här men dykarcetet som kräver att man är i god hälsa men tycker väl att man borde hinna läka på 3 veckor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0